Jag har ägnat lite tid åt att gå igenom Svea Hovrätts register Janus Regius och noterat personer som hör till min intressesfär. När andan faller på slår jag upp målen i Liber causarum och ser om jag hittar något intressant. Här kommer ytterligare ett nytt fynd – i varje fall för mig.
Tvist om Klubbetäkten
Ikväll tittar jag på ett mål där Christoffer Olofssons i Nor arvingar bråkar med välborne Bror Andersson (rimligen Rålamb) angående Klubbetäkten som Christoffer Olofsson köpt 1616 av Bror Andersson för 12 skeppund koppar och 25 daler. Trots att det var ett frälsehemman menade arvingarna att det aldrig hade fordrats att Christoffer Olofsson skulle fullgöra rusttjänst för hemmanet. men som sedan blivit indraget till kronan. Som jag förstår det är argumentet för indragningen att det just rörde sig om frälsejord och att Christoffer Olofsson aldrig fullgjort någon rusttjänst vilket han själv var vållande till att ha försummat. Hemmanet skulle därför ha blivit indraget till kronan 1626 av ståthållare Peder Nilsson Gyllenax. Christoffer Olofssons arvingar vill därför ha tillbaka den summan som Christoffer betalt till Bror Andersson.
I utredningen nämns också att Bror Andersson har lämnat in ett donationsbrev och att den nämns att det skulle finnas skrifter mellan salig Jöns Danielsson och Knut Kråka. Riktigt vad dessa skulle innebära begriper jag inte och man säger att detta hade Christoffer Olofssons arvingar ingen vetskap om.
Målet togs upp i november 1638 och två år senare i november 1640 faller slutdomen som blir att Christoffer Olofssons arvingar förlorar målet och Bror Andersson är alldeles fri från anklagelserna.
Christoffer Olofssons testamente
Det finns ett intressant dokument bilagt som vi en snabb blick visar vara ett testamente som Christoffer Olofsson låtit skriva bara ett par dagar före sin död. Dokumentet, som är en avskrift, är skrivet i Noret den 9 februari 1628 och underskrivet av Cristopher Olson, Jakob Grundell, Clas Depken, Laurentius Nicolaj Blackstadius, Erich Andersson och Jöran Andersson. Därunder står att han avled den 14 februari – en torsdag morgon emellan 7 och 8.
Till sin (tredje) hustru Karin Andersdotter skänker han bland annat all jord i Sundborn. Av dokumentet framgår att han bara hade två döttrar Barbro gift med Anders Eriksson och Elisabet gift med Clas Depken.
Barbro är redan avliden eftersom hennes del kallas Barbros barns lott. Till deras lott tillkommer all den jord och ägor som deras fader Anders Eriksson sålt och som Christoffer sedan med stor möda har köpt tillbaka. Rimligen gäller detta jord i Korsnäs. Vidare ska de få all jord i Sandviken och halvdelen i Klubbetäkten. Det står också att deras dotter Malin Andersdotters värld och lycka är hård och så tung, då hon är gift med en halsstarrig motvillig och svårdådig make och man, inte ska få ärva något alls så länge som hon är i hans våld, utan att dessa medel ska sparas undan. I övrigt står det att söner och döttrar ska ärva lika när det gäller lösöre, men att sönerna ärver två lotter när döttrarna ärver en lott i jorden. Till förmyndare för dessa barn utsåg han Clas Depken och Lydher Erichsson i Berggården.
Dottern Elisabet och hennes man har varit lydiga och hörsamma gentemot Christoffer och får därför ärva hans sätesgård Noret med hus och jord, hytta och hyttestall, gruvbod och alla redskap.
Jag har här inte tagit med alla detaljer men testamentet verkar vara ambitiöst skrivet och noga genomtänkt. Trots att han tycker att han är rättvis är han rädd att alla inte ska tycka det och i så fall får det hanteras av domare. Han har låtit kyrkoherden Laurentius Nicolai Blackstadius och borgaren i Stockholm Jakob Grundelll bevittna testamentet eftersom han önskar att det verkligen beaktas. Samtidigt är det rimligt att anta att den dottermågen som inte får ärva skulle protestera mot testamentet.
Blev Christoffer Olofsson adlad?
Schlegel o Klingspor (1875, s 158) uppger att Christoffer Olofsson i Nor blev adlad Gyllenknoster och redovisar en avskrift av sköldebrevet som är hämtad från Riksregistraturet den 30 januari 1621. Detta är digitaliserat och återfinns här. Som motiv för adelsskapet anges att han tillhör den i förtiden och av ålder den särdeles bergsadeln. Han har gjort försträckningar till kronan (lånat pengar till staten) och även förmanat andra att göra det. Därför förlänas han med ett sköldemärke (ett vapen) som beskrivs på följande sätt: “En blå bergsman i gult fjäll med sin brinnande lampa på huvudet, havandes i vänstra handen en hacka satt i berget och i högra handen en knöster i fullt slag att driva på haken och bryta berget. Ovanpå en lyckt (stängd) tornérhjärm och på hjälmen två knöster med gult skafft i kors.” Beskrivningen stämmer väl med bilden ovan. Det är således korrekt att han blev adlad.
I sköldebrevet nämns inte namnet Gyllenknoster. Jag vet inte var uppgiften om detta namn stammar ifrån.
Enligt Schlegel o Klingspor ska också Christoffer då han inte ägde söner ha betalt 20 skeppund koppar för att bli struken ur adelsregistret. Detta då det skulle ha varit en tradition att egendomen skulle hans gods gå till kronan om han avled utan manliga ättlingar. Det är dock så att Riddarhusets regler om introduktion tillkom 1626, och det kan lika gärna varit så att han aldrig betalde introduktionsavgiften.
Släktkretsen i Schlegel o Klingspor
Uppgifterna om Christoffer Olofssons härstamning i Schlegel o Klingspor anses vara helt otillförlitlig och ska lämnas därhän. Vad gäller barnen sägs att ett epitafium sattes upp i Falu kyrka 1618 som ska ha visat 5 söner och 3 döttrar. Som framgår av testamentet var det ingen son om överlevde honom. I boken nämns 3 döttrar: Elisabet gift med Clas Depken och Barbro gift med Anders Eriksson i Korsnäs är korrekta, men Kristina gift med Simon Simonsson Depken var inte dotter till Christoffer Olofsson. Man uppger också att det ska ha funnits en son Karl Kristofersson Gyllenknoster, löjtnamnt vid Dalregementet som ska ha blivit slagen i Livland 1627. (Jag har inte haft tillfälle att kolla om detta är korrekt eller ej.) Vidare nämns en son Hans Kristofersson i Stora Skedvi socken, som rimligen är felaktig med tanke på testamentet.
Vidare anges i boken att avkomlingarna kommo i små omständigheter och att Nor tillföll dottermågarna Lydert Eriksson i Bergsgården, Lars Hansson på Åsen och Ernst Johansson i Korsnäs med hänvisning till Falu gamla dombok f. 1638 fol. 4. Tydligen avser källhänvisningen den volym som idag kallas Kopparbergs, Säters och Näsgårds län samt Österdalarne tingslags häradsrätt (KLHA II) AI:5 fol 4r-6r. Tydligen klandrade då dessa tre testamentet som givit Nor till Elisabet Christoffersdotter. Utöver dessa tre fanns även svågern Jöran Andersson och svägerskan hustru Malin Andersdotter änka efter Hans Eriksson på Främsbacka. Hur målet avlöpte har jag inte fått fram. Detta mål verkar inte vara digitaliserat, så jag har inte haft möjlighet att titta på det närmare.
Källa
Målet i Svea hovrätt börjar här:
Svea Hovrätt, Huvudserie [Liber causarum], SE/RA/420422/01/E VI a 2 aa/89 (1638), bildid: A0068008_00016
Här är testamentet:
Svea Hovrätt, Huvudserie [Liber causarum], SE/RA/420422/01/E VI a 2 aa/89 (1638), bildid: A0068008_00035
Sköldebrevet i riksregistraturet finns här:
Riksregistraturet, Riksregistraturet, SE/RA/1112.1/B/136 (1621), bildid: A0038631_00039, sida 33