Inför släktföreningen Lovisa Maria Hjelms ättlingars släktmöte i Karlskrona hade jag lovat att i Amiralitetskyrkan hålla ett föredrag om Lovisa Marias förfäder. Jag fördjupade mig därför i de källor som finns tillgängliga via internet. Min förhoppning var också att kunna presentera något nytt, vilket var en svår nöt att knäcka.
Livet runt Bredgatan
Lovisa Maria köpte ju en tomt i Karlskrona efter den stora branden 1790 på Bredgatan, där hon lät bygga det fina huset som fortfarande står kvar och som vi hade tillfälle att besöka. Att hon hamnade där var knappast en slump. Av en tomtbok framgår att hennes far Johan Peter Hjelm hade ett hus mittemot på Bredgatan. Även hans far tygvaktaren Sven Hjelm hade bott på Bredgatan. Redan i 1718 års tomtlängd äger han huset på hörnet av Bredgatan och Ronnebygatan. I samma tomtlängd framgår även att Lovisa Marias mormors far tunnbindaren Anders Kock ägde ett hus på samma gata. Det är inte omöjligt att Johan Peter som barn träffat Helena Margareta Myrtin, när hon hälsat på sin morfar.
Tygvaktaren Sven Hjelm
Sven Hjelm verkade som tygvaktare från 1708 fram till sin död 1750. Tygvaktare var ett ansvarsfullt arbete att ansvara för all utrustning och alla persedlar som fanns i tyghuset, vilka användes för att utrusta flottan. I skattelängderna framgår att han betalde lyxskatt för 13 funsterlufter (fönster), 1 peruque, 1 styfkjortel och 1 piga. Med tanke på att han innehade sin post i 42 år, så kan jag inte låta bli att fundera på vad han hade för bakgrund för att gå rakt in på en sådan tjänst.
Amiralitetsbokhållaren Filip Reussner
Karlskrona var en ung stad grundad 1680. Samtidigt blev staden snabbt stor. Hur stor är lite svårt att veta eftersom det inte finns några mantalslängder bevarade. P.g.a. stadsbranden saknas också kyrkoböckerna för stadsförsamlingen. Däremot finns Amiralitetsförsamlingens kyrkoböcker bevarade. Varje år finns i storleksordningen 400 barndop införda, och man kan förstå att prästerna skrev minsta möjliga. Ett av Filip Reussners barn är infört i kyrkoboken, men mammans namn anges inte. Jag bläddrade också igenom födelseboken för att om möjligt hitta en fadderuppgift som ger mammans namn, men utan lycka.
Filip Reussner dog i pesten i februari 1711. För denna period är det en lucka i dödboken, som inte återupptas förrän 1714. Då skriver prästen att man uppskattar att 6 000 personer dog i pesten. Jag bestämde mig för att se vad domboken för Karlskrona skulle kunna ge. Det var en skrämmande läsning. Återkommande behövde olika på poster stadstjänstemän ersättas, eftersom företrädaren avlidit. Personer åtalas för att ha brutit på karantänsbestämmelser p.g.a. pesten. Många mål handlar om sterbhus, där barn blivit föräldralösa.
Två dagar före Filip Reussner dog ville proviantmästaren Anders Psilander få en inteckning i Filips fastighet, som säkerhet för en skuld på 400 daler silvermynt. En vecka efter hans död vill även en välboren fru Christina Wulfklou också ha en inteckning för en skuld på 200 daler smt. På nästa sida i domboken vill samma välborna fru ha en inteckning för det lån som Filip Reussners efterleverska Anna Kartman har tagit för begravningskostnaderna.
Släkten Kartman
Namnet Kartman är ju ovanligt med det fanns en tullinspektor i Kalmar vid namn Hans Kartman, som skulle kunna vara Anna Katarina Kartmans far. Detta stärks dessutom av att adelsfrun Christina Wulfklou visar sig vara dotter av Hans Kartman. Hennes make Johan Gustav Ulfvenklou var officer i Karl XII:s armé, som blivit fången i Poltava 1709 och blev kvar i fångenskap till 1722. Det är spännande att se hans hustru då blev myndig eller i varje fall hade fullmakt att agera på egen hand.
Spåren leder vidare till Ryssby socken strax norr om Kalmar, där Hans Kartman köpt några gårdar av en adelssläkt, så att han hade ett litet säteri med Knapegården som huvudgård. Det visar sig att även Filip Reussner från 1704 ägde en gård i byn Hultsby i samma socken. Filips änka Anna Katarina Kartman verkar ha bott kvar på gården Vadstena och påstås ha varit 96 år gammal, när hon dog där 1756. Om åldersuppgiften är korrekt blev hon lika gammal som Lovisa Maria.
Hans Kartman agerade flitigt vid Norra Möres ting, och det framgår där att han avled 1714. Hans änka Anna Ståhle levde, men avled året därpå 1715. Det verkar som om hans gårdsköp inte var fullt finansierade, därför att när bägge makarna har avlidit, så avsäger deras tre döttrar alla delar i arvet, samtidigt som långivare vill säkra tillgångar i boet. Endast sonen Hans får svara för sterbhuset.
Fortfarande hade jag inte säkerställt att Anna Katarina Kartman verkligen var mor till de reussnerska barnen. Hon skulle ju kunna vara hustru i ett senare äktenskap. Här kommer dock Norra Möres ting till min hjälp. Vice jägmästaren Magnus Hagenberg anklagar Hans Kartmans änka Anna för att huggit ner fem färska ekar och några torra ekar. Ekarna var kronans egendom på den tiden. Hon begär dock uppskov med motivering att hon är för sjuk, och att hon inte har hunnit kommunicera med sin dotterson Reussner i Karlskrona, som skulle hjälpa till att försvara henne. Denne dotterson är inventarieskrivaren Hans Reussner, som rimligen är en äldre bror till vår Anna Lovisa Reussner som 1715 gifte sig med Sven Hjelm.
Släktskap mellan Kartman och Reussner
___________________I_______________________
Hans Kartman Anna Ståhle
† 1714 † 1715
Tullinspektor i Kalmar
_____________________________I______________
Filip Reussner Anna Katarina Kartman
1652-1711 1660-1756
Amiralitetsbokhållare Bodde som änka i gården
i Karlskrona Vadstena, Ryssby sn (Kalm.)
På internet kan man finna ytterligare anor till Anna Ståhle, men dessa uppgifter kan inte stämma av kronologiska skäl. Rimligen har vår Anna Ståhle blivit sammanblandad med en Anna Hermansdotter Ståhle (-1708), som var gift med sadelmakaren Christian Castens.
Mer om släktföreningen finns på vår hemsida www.lovisamaria.se !